Var kan man på ett och samma ställe se ett nyupptäckt verk av Rembrandt, en överdådigt dekorerad vattenkanna i silver utförd av den mästerlige Paul Storr, sällan skådade tavlor av Picasso, Matisse, von Jawlensky och Roy Lichtenstein eller en golvlampa i form av en nästan halv meter hög och bred stöpsel?
På antik- och konstmässan Tefaf (The European Fine Art Fair) i Maastricht i södra Nederländerna kan man inte bara uppleva alla dessa olika konstgenrer, de flesta av dessa sevärda föremål är dessutom till salu.
Jag har de senaste fem åren besökt mässan och det brukar (åtminstone i några veckor) stilla mitt tvångsmässiga behov av att springa på museer. Tefaf lär ska vara världens största antik- och konstmässa sett till föremålens samlade värde. Man kan hur lätt som helst sammanställa ett fantastiskt världsmuseum på basen av alla konstverk som finns till salu här.
Dyrt för både utställare och besökare
Årets Tefaf-mässa samlade drygt 270 gallerister och antikhandlare från 21 länder fick plats i den stora mässhallen. Sverige, Danmark och Norge finns numera representerade, men tråkigt nog har ett finskt galleri ännu aldrig ställt ut där.
En viktig orsak är nog att det är svindyrt att hyra en monter och transportera alla föremål till Maastricht, för att inte tala om den ganska saftig hotellnotan man får. Man ska göra ganska strålande affärer för att satsningen ska löna sig. Alla dessa kostnadsfaktorer avskräcker dock inte konsthandlare som förstår att den moderna konstmarknaden kräver att man profilerar sig och syns.
Visst finns det ännu några finfina handlare kring Bond Street och St. James’s Square i London som helst förblir anonyma, men de gubbiga ‘antique dealers’ som endast fokuserar på gamla mästare börjar dö ut.
Unga konstsamlare vill ha variation
Intresset för antikviteter verkar bland unga konstälskare inte vara särskilt stort. De vill helst äga verk av nutida konstnärer som man eventuellt också kan träffa. Samtidigt är den senaste heminredningstrenden att djärvt blanda föremål från olika tidsepoker.
Konsthandlare som vill ställa ut i Maastricht måste vara väletablerade och ha ett gott rykte. Alla nya kandidater granskas noggrant, men ett godkännande garanterar inte att man genast får en monter i mässhallen. Efterfrågan efter platser är stor och man kan bli tvungen att köa i några år.
Inga snabba klipp
Nej, fynda gör man knappast i Maastricht, men åtminstone kan man vara säker på att få köpa äkta vara och inte bara en kopia. Drygt 170 internationella experter som specialiserar på 29 olika områden går omkring innan mässan öppnar och kontrollerar varje föremåls äkthet.
Tefaf erbjuder ett bredare utbud än de flesta andra stora mässorna och dessutom kan man ingen annanstans, på en relativt liten yta , köpa lika många föremål i museiklass.
Den första dagen är avsedd för inbjudna gäster och bland dem finns flera hundra av världens rikaste konstsamlare. Många av dessa anländer med privatjet till södra Nederländerna, men jag såg inte lika många ryssar och kineser som tidiga år. Amerikanerna har också blivit försiktigare efter alla terrorattacker.
Representanter för mer än 200 museer brukar också besöka mässan så fort den öppnar och den första dagen upptäckte jag i vimlet åtminstone en finländsk museichef.
Kinas kändaste juvelhandlare på plats
Det är inte bara verk av döda konsnärer och konsthantverkare som finns till salu på mässan. Kinas kändaste juvelerare Wallace Chan är på plats, högst personligen. För fyra år sedan såldes ett av hans halssmycken med diamanter och jadeit för 73,5 miljoner dollar. I år blev han inbjuden av Tefaf för att fylla en hel monter med sina otroligt färgrika och ibland lite kitschiga kreationer.
Chan gillar inte att stressa och skapar sina naturinspirerade arbeten i en zenbuddhistisk anda. Wallace berättar att det tog flera år och uthållighet att utveckla en specialteknik för den delikata slipningen av ädelstenar som hans smycken kräver.
Finska kontakter
Den svenskfödde greven Louis Sparre blev god vän med Axel Gallén och flyttade till Finland. I vårt land grundade han möbelfabriken och kreamikverkstaden Iris i Borgå. Sparres demoniska målning Conscientia såldes förra våren på Bukowskis Market för 9500 EUR. Den londonska antikhandlaren Agnews ville ha £60.000 (€ 76000) för detta ockultisktiska verk.
Rembrandt dragplåster
Tefafs största dragplåster var en nyupptäckt målning av Rembrandt som ställdes ut av den parisiska handlaren Talabardon & Gaultier. Det lilla verket, inte större än en pocketbok, upptäcktes på en auktion i USA där utropspriset var 800 dollar.
Trots att färgen hade flagnat och fernissan hade gulnat och målningen inte verkade signerad, klubbades målningen till slut för 870.000 dollar. Målningen köptes innan mässan öppnade för det tre- eller fyrdubbla priset av den amerikanske miljardären Thomas.S.Kaplan.
Under restaureringsarbetet av ‘Lukten’ tog man fram en signatur som nu tros vara Rembrandts tidigaste. Det rör sig om ett ungdomsverk i en serie som visar de fem sinnena. Tre tavlor identifierades redan förra seklet och Kaplan äger nu tre av dessa. Nu saknas ännu ett sinne: Smaken.
Hitta konstfynd på vinden?
Konstdetektiverna har redan trålat på nätet efter ännu en ny Rembrandt van Rijn och jag lovar att förfalskare nu är i full gång med att skapa en ny-gammal Rembrandt, men jag undrar om det inte blir dags att leta på din egen, grannarnas och vännernas vindar?
Text: Albert Ehrnrooth