Ibland känns det som att det gäller att göra sig tjomis med kuratorn, säger konstnären Bo Haglund. Konstvärlden i det här landet är så liten, att det blir extra känsligt vem som bjuds in till utställningar och vem inte.
Det är både tidskrävande och jobbigt att planera en konstutställning. Bo Haglund konstaterar att kuratorn ofta gör en både viktig och arbetsdryg insats för att skapa en fungerande helhet. 
Då är det extra viktigt att samarbetet mellan kuratorn och konstnären löper bra. Kommunikationen dem emellan är a och o. Men vad gör man som konstnär om samarbetet inte fungerar?
En grundförutsättning är att kuratorn har en bra kännedom om konstnärens produktion. I bästa fall blir det en mycket personlig relation dem emellan, säger Bo Haglund.
Om det skär sig mellan konstnären och kuratorn handlar det kanske om att kuratorn har en egen agenda utan att vara lyhörd för det som konstnären tänker. Det kan leda till direkt knepiga eller helt oacceptabla situationer.
Ibland har Bo Haglund upplevt en konstutställning som smått tråkig och tillrättalagd. Då har det just kunnat vara frågan om en kurator som har missförstått sin andel i den, säger Haglund.
En av kuratorns viktiga uppgifter borde enligt Haglund också vara att hitta den nya konsten. Det kräver breda kunskaper både i konsthistoria och vad som sker på fältet.
Vad den ekonomiska biten beträffar menar Bo Haglund att den summa som kuratorn får ofta är högre än konstnärslönen.